Idag blev jag för första gången på väldigt länge upp ringd av en arbetsgivare. Och samtalet kändes riktigt bra och jag hoppas att jag blir kallad till en interjuv.

Så äntligen efter så många iväg skickade ansökningar så är det någon som tyckte att det jag har att erbjuda är åtråvärt.

Detta har verkligen gjort min dag och nu återstår bara att jag håller tummar och tår.

Som många av er vet så har vi skaffat katter. Och jag tänkte att det var på tiden att ni läsare skulle få bekanta er lite närmare med dessa två herrar vid namn Vincent och Ataris.

Vincent är den äldre av de två. Han är helsvart med bruna ögon och spinner som ett tröskvärk så fort man tar i honom. Han är dock lite blyg av sig. Och när han leker så tar det ett tag för honom att komma igång. Favoritleksaken är bollar. Bland hans favorit sysselsättningar är att hoppa ner i badkaret och leka med den droppande kranen. Han tycker även om att välta omkull toaborsten. Men för det mesta vill han bara tulas och vara med överallt där man själv är.

Ataris är en helgul liten herre som gillar att busa och tulas. Han kan vara en liten huligan och lura storebror att hitta på hyss, samtidigt som han kan vara den charmigaste lilla katten du någonsin stött på. Ataris favorit leksak är en nyckelringsko som jag fått. Han gillar även att spinna och sova på rygg med alla benen i vädret.

Pojkarna tycker även om att vara tillsammans och busa och då kan de verkligen vara som ett par terrorister. Men de är ett par riktigt gulliga huliganer. Och jag är så överlycklig att vi fått hem de små trollen.

Vi har fått oinbjudna gäster på balkongen. Jag har de senaste kvällarna lagt märke till dessa småkryp som slingrar sig på vår balkong på kvällstid. Man ser dem aldrig under dagarna. Dessa äckliga småkryp heter tveskjärtar.

(bild lånad från Bioresurs.uu.se )

Jag vet inte vart de kommer ifrån och jag har ingen aning om hur man gör sig av med dem heller. Jag tycker bara att de är otroligt äckliga.

Om det är någon som har några förslag på huskurer för att bli av med dem så vill jag gärna ha lite tips.

Nu har Uppsala reggae festival slutat och efter sig lämnade dem en sedvanlig soptipp på campingområdet.

(foto av Rolf Hamilton för Unt.se)

Under årets festival så blev över 200 presoner misstänkta för narkotikabrott.  Och det mest omtalade gripandet som Uppsala polisen gjorde var artisten Sean Paul

(bild lånad från Aftonbladet.se Foto: ULF HÖJER) som greps på festivalen.

Och som jag tidigare skrivit om festivalens rykte blir det ju bara bekräftat när det uppdagas denna typ av nyheter runt tillställningen.

Det är ju tråkigt att en festival ska behöva bli förstörd för dem som verkligen bara besöker den för att de gillar den sortens musik. Men tyvärr så finns stämpeln redan att anhängare till reggae livsstilen också sysslar med drogor.

Själv är jag inte så jätteförvånad över antalet gripande eller att artister har åkt fast eftersom det är samma visa varje år. Och varje år går det samma rykte att "nästa år kommer inte festivalen att hållas i Uppsala". Men detta kan man ju inte tro på förrens det verkligen blir så.

Men nu när festivalen har rundat av sommaren så känner man vibbarna i luften att hösten är snart här.

Jag vet att Nintendo Wii kom ut för länge sen på marknaden. Men i afton var första gången som jag spelade med denna sortens konsol. Vi var hos svägerskan och hennes sambo och spelade lite och åt pizza.

Spelet som dominerade spelstunden var golf. Det var faktiskt rätt kul när man kom på hur man skulle göra.

(bild lånad av m3.idg.se/2.1022/1.117773)

Men när vi satt hos dem slog det mig att de som kommit på konsolen har tänkt till lite. Det är väl känt att data och tvspels generationen är väldigt stilla sittande, vilket med för många negativa egenskaper.

Men med Nintendo Wii så kommer man upp ur fotöljen och rör på sig. Visst man kan sitta ner och spela men det går inte lika bra då märkte vi.

Så skaparna har verkligen tänkt till och vill få spelarna upp och röra sig och det är ju jättebra.

Idag läste jag en artikel i Uppsalatidningen om hjälpen till hemlösa. Artikeln var skriven av Rolf Nilsson, Föreningen Stockholms hemlösa. Och jag ställer mig samma frågor som artikeln. Varför utgår all den hjälp som samhället erbjuder hemlösa endast på hjälporganisationernas premisser?

Var finns värdigheten i att behöva köa för att få ligga i en säng för natten?

Var finns värdigheten när man bär runt på sina personliga saker i en sopsäck?

Och varför talas det så tyst om landets hemlösa?

Vissa okunniga människor menar att hemlösa får skylla sig själva. Jag tycker att detta är fel. Man kan bli hemlös av flera olika skäl.

(Foto av Fredrik Sandberg/Scanpix, via länk Stockholms Fria)

Men varför tillåter socialtjänsten och andra myndigheter människor hamna i denna situation? Varför ger man inte stöd och samtalsterapi och andra saker till de personer som finns i riskzonen?

Varför arbetar man inte i förebyggande syfte när det gäller hemlöshet?

"Vanliga" människor får dåligt samvete runt högtider och skänker då gladeligen slantar till organisationer som är där för att hjälpa de utstötta och hemlösa. Och jag frågar mig varför har man inte detta dåliga samvete året om? Och varför blundar man så fort man ser dessa människor på stans gator och torg?

Jag försöker skänka några slantar när jag går förbi de människor som står utmed gågatan med sina bössor. Vare sig det är en högtid eller inte.

Ett enkelt Hej gör mycket för alla människor. Så istället för att ignorera dessa människor. Säg hej, man kan ju börja med något så litet som det.

Den senaste tiden har jag råkat ut för att få flera konstiga kommentarer till min blogg. Dessa har jag inte publicerat eftersom jag tycker att personer som är anonyma och inte kan stå för vad de säger med en egen bloggadress alternativt mail adress inte ska lämna kommentarer.

Och visst tittar ni igenom alla mina kommentarer så se ni säkert att några har sipprat igenom mitt filter, detta pga att jag känner personerna eller tycker att det som de skrivit varit bra.

Men nu på senaste har jag fått konstiga kommentarer och senast idag och du vet säkert vem du är din mutter.

Redigerad notis: Om du nu vill kommentera eftersom du tydligen läser min blogg varför vågar du då inte lämna ut en adress eller mailadress? Det är kul att du läser men våga stå helhjärtat för dina kommentarer.

Och jag är inte ensam om detta fenomen tydligen; läs inlägg som mina vänner och bekanta har skrivit om ämnet.

Jag tycker det är lite tragiskt att personer kan kommentera en blogg utan att egentligen stå för vad de skriver.

I de bloggar som jag lämnar kommentarer så lämnar jag alltid ut min bloggadress så om bloggaren vill höra av sig till mig så finns det en möjlighet. För jag STÅR för det jag skriver i en kommentar. Men det finns ju tydligen de nötter där ute som inte vågar göra det.

Idag fick jag hem en anvisning på ett arbete som arbetsförmedlingen vill att jag söker. Detta jobb har jag redan sökt på egen hand. Och det är egentligen inte detta som oroar mig.

Det som oroar mig var att det var en ny dam som hade skickat brevet och inte min vanliga handläggare på arbetsförmedlingen.

Detta oroar mig rakt in i benmärgen då min handläggare är jättebra och jag tycker verkligen att han hjälper mig i mitt arbetssökande. Det som oroar mig är om jag nu helt rakt upp och ner har fått en ny handläggare. Jag vet inget om denna person och det bekymmrar mig.

Det är nämligen så att min vanliga handläggare har semester just nu och antingen så hjälper hon honom bara med hans ärenden eller så har de helt sonika flytt mig till henne.

Jag har mailat personen och väntar nu på svar eftersom jag ogillar att sitta och inte veta något. Men jag har ännu inte fått något svar. Och jag hoppas att hon svarar mig omgående annars måste jag ringa henne på måndagmorgon och höra efter.

Ovisshet är det värsta jag vet!