Gavin DeGraw har äntligen släppt ny skiva. Den självtitlade skivan är uppföljare till hans genombrotts och dunder succén Chariot, 2004.

Det har visserligen tagit ganska lång tid men det gör inte så mycket då även denna skiva är kanonbra rakt igenom. Det är 12 spår på skivan, efter en snabb genom lyssning så fastnar " Next to me (wait a minut sister)" och "Medicate the kids" i mitt huvud.

Frågan är om fansen glömt eller längtat efter mer av Gavins själfyllda sound. Själv har jag längtat och som sagt den som väntar på något gott väntar aldrig för länge som det så fint heter. Soundet är lite råare än tidigare med detta är inget jag klagar på. Så jag rekomenderar att ni springer ut och köper hans nya realese omgående för ni kommer inte att bli besvikna.

Länkar relaterade till Gavin DeGraw

http://www.gavindegraw.com/

http://www.gavindegraw.tv/

www.myspace.com/GDEGRAW

www.JRECORDS.com

Inte nog med att jag har mens smärtor från helvetet idag så har jag även otrolig ångest för att jag inte har ett jobb. Vet inte varför direkt men så är det. Känns som att allt kretsar kring att jag inte får tacka ja till timvick pågrund av det nya regerings beslutet som började gälla den 7 april i år.

Jag förstår inte dubbelmoralen i detta. Arbetsförmedlingen och facket vill ju att man ska jobba! Men när man blir erbjuden några timmar så får man inte tacka ja pga detta regeringsbeslut eftersom man då riskerar sin a-kassa. De vill att man ska ha jobb eller?? Jag känner mig helt vilsen och blir bara så deppad. Varför funkade inte det gamla systemet? Jag tyckte det var bra och jag tror att fler av oss som går på timvick tycker att det var bra. Men inte då, moderat- jävlarna ska komma och förstöra hela mitt liv. Jag hoppas verkligen att de inte får sitta kvar i nästa val och jag hoppas att den regeringen som kommer att ta över återställer allt som moderat-jävlarna har förstört i välfärden. Varför känner de att de har rätt att sparka på folk som redan ligger ner?! Jag fattar det inte.... jag känner mig så värdelös just nu trots att jag borde vara glad eftersom solen absolut strålar utanför fönstret. Men icke, moderat jävlarna har förstört även detta för mig.

Man känner sig väldigt förtvivlad vissa dagar. Och idag är det en sådan dag för mig. Snart ska de väl beskatta mig för att jag andas. Ibland kan jag tänka att moderat jävlarna vill att arbetssökande ska ta livet av sig så att de slipper detta "problem" av människor som inte har jobb.

Och det är så lätt för folk med arbeten (även om de inte gillar vad de gör) att predika om att det inte är så svårt att få jobb.

Jag vet att jag har yrkeserfarenhet och ganska mycket dessutom men ändå får jag inget jobb. Vad gör jag för fel? Varför vill ingen anställa mig? Och vissa människor (med jobb) säger " men sök vilket skit jobb som helst så får du det". Till dem vill jag bara skrika! NEJ det funkar inte, jag har gjort så men inte fått dem jobben heller!!! Och jag är sååååååå less på människor som inte fattar att man tillslut blir halvt knäpp av att gå hemma. När man inte vet om man får pengar till hyran nästa månad för man är så jävla osäker på om man får sin a-kassa eller inte.

Jag kan delvis förstå att vissa personer (långt ifrån alla) kan fastna i ett så kallat bidragsberoende. Men jag har jobbat aslet av mig för att få ett nytt jobb. Och jag anser att jag förtjänar de få slantar jag får från a-kassan för att hålla mitt huvud ovanför vattenytan. Och nu som sagt har de ytterligare försämmrat mina chanser genom att sätta en regel på att man inte får timvicka vore det inte bättre att jag fick ta de där timmarna? Men nej, så kan man ju inte ha det. Du får helt enkelt tacka nej om du vill ha a-kassa.

Nu ska jag sätta mig i ett hörn och gråta en skvätt för jag är urless på att känna denna ångest och press. Tror de inte att man pressar sig själv tillräckligt? Tror de inte att man känner sig meningslös och ovärdefull nog? Nu har de satt det på papper. Jag är helt enkelt värdelösast på planeten!

Jag har lessnat på min vita vägg i vardagsrummet så för några dagar sen så gjorde jag något åt saken. Jag fann insperationen hos på en inredningsblogg men jag följer och detta är min egen tolkning av den idén som fanns. Eftersom vi bor i en hyresrätt så känns det inte som att man kan göra allt för mycket på väggarna som till exempel klistra upp ramar från IKEA. Så jag tog två riktigt coola presentpapper som jag hittat på Akademibokhandeln och förvandlade dem till mitt eget konstverk.

Kanske inte den bästa bilden men what the hell. Jag är stormförtjust i rosa och lila så detta passar mig väldigt bra. Och som jag har skrivit tidigare så känns det ibland som man behöver en färg injektion. Läs mer här och här

Själv är jag ganska nöjd, fast som synes på bilden är ena "rutan" lite sned, detta kanske jag inte är världs nöjd med men man kan inte få allt man vill jämt och ständigt.

Nu ska jag dock lägga mig i soffan och hoppas på att den här molnande huvudvärken går över. Tycker det kan börja regna snart så att det går över.

Over and out

Imorse var jag som sagt ute och gick med min kompis Zarah och deras vovve Andy. Nog var det lite bökigt att kliva upp tidigt men det gick det med. Efter en ganska lång promenix så gick vi hem till henne och åt frukost. Efter lite prat om dieter, lek med de små mostren till kattungar som de har osv så bar det av hem till mamman. Där satt vi och löste korsord  och vi anser oss nu som mästare på detta, innan vi åkte och handlade åt henne. Efter det speedade vi hem igen för att Zarah skulle hämta en annan kompis som har ryggbesvär och skulle till en naprapat. Då tog jag med mig Andy ut på en till promenad. Nu sitter jag här hos min kompis tillsammans med alla deras djur.

Over and out

Nyss blödde maken näsblod, han har inte gjort detta sen han var barn. Men jag har varit med om inte en utan två incidenter av detta den senaste tiden. Och jag börjar då undra om det kanske är så att vi behöver mer järnrik mat i vår diet. Och just som jag sitter och funderar på detta så kom jag fram till att jag inte vet vilka maträtter som innehåller mycket järn. Är det någon som har några förslag, så dela gärna med er.

För så här kan vi ju inte ha det att vi går runt och blöder näsblod hela tiden. För det är ju faktiskt riktigt läskigt.

För övrigt har vi haft Sex and the City frossa i afton. Det var maken som ville titta på massor av avsnitt och jag tackar ju inte nej till det. 

Snart  ska jag sova eftersom jag lovade min kompis Zarah att följa med ut på promenad i morgonbitti med hennes vovve.

Godnatt och over and out

Dagen började med att jag deklarerade online. Vilket var busenkelt. Till vissa saker är det faktiskt helt underbart att kunna göra dessa tråkigare ärenden online.

Efter detta ryck att vara duktig så blev det mer aktivitet på mig. Jag diskade upp från går dagen och fixade fint i köket. Sen snabbstädade jag eftersom min vännina Nettan ringt och frågat om hon och hennes son Wille kunde komma över. Under tiden som jag väntade på att hon skulle komma över så hittade jag ett jobb att söka och jag skulle verkligen, verkligen villa ha detta jobb. Trots att det är totalt motsatt vad jag har sysslat med innan men jag tror verkligen att jag skulle klara av det.

När min vännina Nettan väl kom så blev det kaffe. Maken kom hem från jobbet efter att han hade handlat lite godsaker i centrum.  Vi fikade och duttade med hennes son. Jag tror att maken tyckte det var roligast faktiskt. Han var så söt när han satt och höll i Wille.

Efter en lite grundkurs i hur  funkar så blev det mer snack och lite skratt. Det var en riktig trevlig eftermiddag. Men jag har kommit fram till att om vi någonsin får barn så måste vi verkligen flytta till ett hus med hiss för det var lite jobbigt att släpa barnvagnen upp och ner för trappan i vårt hus.

Maken lagade middag och vi tittade på tre avsnitt av Sex and the city kanske inte den typiska serien att kolla på medans man äter men ack så bra. Nu håller dagen på att avrundas något men det slår mig att klockan är redan 21:34 och det är fortfarande hyfsat ljust ut. Galet hur fort det gick. För bara en månad sen var det kolsvart vid den här tiden. Detta betyder verkligen att sommaren är på gång och faktiskt väldigt efter längtad.

Nu ska jag kolla om mina favorit bloggare har skrivit något idag och sen blir det kanske lite mer tv tittande.

Over and out

Och Nettan tack för idag det var ruskigt trevligt.

Det här med dieter.. Det finns många dieter där ute; soppdieten, viktväktarna, stenåldersdieten, Atkinsmetoden, Flygvärdinnedieten, South Beach-dieten, Blodgruppsdieten, Du är vad du äter-metoden, Grapefruktdieten, och den mest kända för tillfället; GI-metoden. Det känns som att alla runt om mig har fastnat i GI-metoden. Vissa går det lätt för och andra kämpar. Jag skulle behöva gå ner i vikt för mitt eget välmående, det ska jag inte sticka under stolen med. Men vilken av alla dessa dieter ska man egentligen tro på?

Och det som skrämmer mig en aning med alla dessa dieter är att allt känns ganska krångligt när man väl börjar läsa om de olika dieterna som finns där ute. Varför är det så? Det andra som slår mig är att det känns som att det är så himla dyrt att gå på en diet. För det verkar ju som att man måste vara med i olika forum som kostar pengar för att klara en diet och köpa en massa böcker där det står hur du ska lyckas. Och när man väl har nått sin mål vikt, då tänker de flesta ja, men det gör inget om jag fuskar lite nu. Visst ingen är perfekt men tanken på att äta en viss diet resten av livet är rätt skrämmande. Det har blivit mer fetma/övervikt i dagens samhälle. Detta håller jag med om till viss del. Detta ses som ett I-lands problem och vi måste ta tag i det. Men ska man verkligen behöva gå på en diet resten av livet? Det finns de som svär vid GI – metoden att det är det bästa som har hänt dem, men när jag här om dagen satt och läste om GI – metoden så kändes den ganska krånglig måste jag ju säga. Och jag tittade på Oprah här i veckan och då var det ett inslag om hälsomat. Om vi skulle stoppa i oss allt som alla experter tycker att vi borde äta så skulle vi inget annat än äta hela tiden. Och hur skulle man då se ut?

Och i ärlighetens namn jag har aldrig varit på en diet. För jag har fått höra att själv svält tydligen inte var en diet.

Hur börjar man då en diet? Jag tror att det är lite som att bestämma sig att sluta röka, man måste om inget annat ha inspirationen till att verkligen genomföra det.

Dr. Oz som medverkade i programmet hos Oprah menade att dessa så kallade detox dieter som vissa ägnar sig åt egentligen inte gör någon fysisk skillnad men de har en bra effekt och det är att de nollställer huvudet och kan i lyckade fall fungera som en språngbräda till att ändra sina matvanor.

Just nu känns som att Sverige lider av en viss GI hysteri. Bantning har mer eller mindre alltid varit på tapeten. Min farmor berättade om potatisspadsdieten som hon använde sig av när hon en gång för väldigt länge sen slutade röka. Men det mesta känns som jojjobantning och så kan man ju inte leva sitt liv. Kroppen behöver bränsle för att fungera på det ultimata sättet det är en självklarhet. Att undvika godis och läsk är det många som kör med och de tappar några kilon det är sant. Men vad har egentligen hänt med vanlig hederlig husmanskost? Har den bytts ut mot snabba kolhydrater?  När man bor i en storstad som jag gör så finns det en uppsjö av snabbmat till hands och det är lätt att välja dessa ställen för att det ska gå snabbt. Folk verkar inte ha tid att stå och laga mat längre trots alla populära matprogram som Den nakna kocken, Tina Nordström och Nigella. Varför? Jag tycker att det verkar lite motsägelsefullt att å ena sidan titta på matlagningsprogram som uppmanar en till att äta krämiga såser och å andra sidan följa dieter som säger att bröd är ett big no, no. Hur ska man parera sig genom denna djungel av vad man ska och inte ska äta?

Jag menar naturligtvis inte att dieter är en dålig idé för dem de funkar för, tvärtom mår du bra kör på det spåret. Men samhället bör även acceptera att människor är olika, vissa har inte bikini kroppen och kommer inte att få den än hur mycket de bantar.

Jag vet egentligen inte vad min slutsats blir mer än att jag står på ruta ett igen och funderar på hur jag ska bli av med mina extra kilon. Dietens vara eller icke vara - en faktor i mitt liv?

... i bloggvärlden. Det känns lite som att jag ligger efter för att jag inte haft något intressant att skriva på ett par dagar, för när man bara går hemma och snörvlar känner man inte direkt insperationen. Jag känner att jag inte är en sådan person som skriver saker som inte känns lite intressanta i alla fall. Även om inte alla inlägg kan hålla samma standard. Jag har i alla fall gått runt ett par dagar och funderat på om jag skulle skriva en lista över de bloggar jag följer. Men detta visade sig svårare än vad jag trott. Det är så himla svårt att säga att en blogg är intressantare än någon annan. Funderar dock på att göra ett försök men jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga och just nu i skrivandets stund kommer jag fram till att jag kanske ska motivera varför jag gillar vissa bloggar. Detta behöver mer tanke kraft så jag kommer nog att återvända till detta i något senare inlägg.

Nu ska jag dock gå ut och synda, dricka min kopp java och puffa på en cigg det vill säga.

Over and out