Idag har jag varit tillsammans med hela den kvinnliga delen av makens familj ute i svärmors stuga. Det var mycket trevligt. Vi åt middag och jag blev rädd för spindlar. Vad kan man säga... det är landet...

När vi kom hem till stan igen så var jag och svägerskan ute på en promenad för att köpa godis. Och sen följde jag med henne upp till sig för att titta på våra små "barn" ; Ataris och Vincent.

De har nu blivit 3 veckor gamla och har börjat ta sig ur sin låda där de spenderat sin tid med att äta och sova. Men nu kan de alltså ta sig ur lådan på egen hand för att träna på att gå. Och nog för att de inte är så gamla så går det bara utav farten när de drar iväg över golvet. Fast bäst går det ju att gå på mattan.

Ataris är den som är busigast och rör sig mest. Detta kan ju bero på att han var först med att öppna ögonen. Lilla Vincent är inte lika bra på att gå, detta kanske för att han var sist med att öppna sina små blå.

Ataris är den "gula" och Vincent den "svarta", för er som inte redan vet vilka dessa små herrar är. Söta är de i alla fall och nu är det bara ca 9 veckor kvar tills vi får hem dem till oss.

Idag har jag bakat paj. Eller närmare bestämt päronpaj.

Pajdeg

3 dl vetemjöl

125 g smör

2-3 msk kallt vatten

Gör så här:

Blanda ihop ingredienserna väl och fördela degen i en ungssäker form. För grädda pajskalet i ca: 10 min i 200 grader i mitten av ugnen.

Topping = smulpajsdeg

50 g smör

4 msk socker

1 dl vetemjöl

1 ½ dl havregryn

Gör så här:

Blanda ihop ingredienserna med fingertopparna.

Ta ut pajskalet och dela en konservburk med inlagda päron i klyftor. Fördela päronen över hela pajskalet, strö lite kanel över dem och toppa med smulpajsdegen. Grädda klart i 225 grader i ca; 15 - 20 minuter.

Det här med att bli publicerad. Jag fick rådet av Kulturvetarfjäril att besöka Vulkan.se. Vilket jag naturligtvis har gjort. Idag har jag då suttit och läst både deras manifest och användaravtal. Och det slår mig att det ämne jag har valt att skriva om är ett för tabubelagt och kontroversiellt ämne. Och jag redan efter bara några sidor är ute på väldigt djupt vatten.

Vulkan.se är en bra plattform inget snack om saken. Dock så höjer jag ögonbrynen för vissa delar i deras användaravtal och det känns som att jag behöver ett expert utlåtande.

Det har alltså redan blivit för krångligt att skriva om just det ämnet jag valt nämligen hur det är att vara arbetssökande i verkligheten.

Sverige är ett land som är för politisktkorrekt och om man vill få ut sin åsikt så strider det mesta som man tycker och tänker mot yttrandefriheten. Varför är det så?

För jag vill ju inte skriva en censurerad version av det jag skriver om bara för att ingen i vårt avlånga land ska ta sig illa vid. Som det känns nu så kan jag inte referera till de myndigheter som man har att göra med som arbetssökande utan att det ska blir kontroversiellt.

Känner en aningen hopplöshet och det känns som att vad man än vill göra så stöter man på motgångar. Jag vill ju skriva det jag skriver på grund av att ingen belyser detta ämne ur en arbetssökandes situation. För pratas det om arbetslöshet i media så är det mest i siffror som ser fint ut på papper. Men är det egentligen verkligheten? Det kan man fråga sig…..

Idag är det Sveriges nationaldag och det ska vi fira.... eller?

Jag har läst ett antal undersökningar i olika tidningar och tydligen så ska majoriteten av befolkningen inte fira Sveriges födelsedag.

Och då ställer jag mig frågan; är vi inte patriotiska nog i det här landet?

Varför skäms vi för att vi är svenskar?

Varför är det så tabubelagt att fira sin nationaldag. Norge firar ju sin med pompa och ståt och visar sin stolthet över att bo i sitt land.

Varför sak svenskar vara så politisktkorrekta hela tiden?

Det tycker jag är konstigt att vi inte kan fira vår nationaldag och visa att vi är patriotiska just denna dag men det verkar gå bra att visa patriotism när det handlar om fotboll eller hocky eller någon annan tävling som vi ställer upp i? Varför är det så?

För om det går bra för Sveriges lag i någon sport då är det helt plötsligt "Vi" som vann och folk målar sina kinder med Sveriges färger gult och blått går det dåligt så skyller vi på att det var "dem" som förlorade??

Mycket märkligt detta fenomen om att vara stolta över att vi är svenskar. Sverige ska vara så neutrala i allt, förutom när vi ställer upp och tävlar i något det vill säga...

Det senaste exemplet på detta är ju Eurovison song contest. Charlotte Perrelli var så segertippad och sen gick det inge bra för oss. Och då skäms vi helt plötsligt för Sverige. Och skyller ifrån oss på att öst staterna bara röstar på varandra.

Idag är det Sveriges nationaldag! Sveriges födelsedag och jag tycker att vi ska fira detta!

Vi firar ju alla andra födelsedagar så varför inte vårt lands födelsedag?

Blev du rädd??

Idag har jag börjat skriva. Jag har nämt mina planer angående att börja skriva på en bok i tidigare inlägg. Men idag kom flödet. Det har sprutat ur mig flera sidor efter varandra.

Idag tog jag med mig penna och papper ut på balkongen eftersom det är så drygt varmt inne i lägenheten.

Vad har jag då skrivit?

Jag har börjat på mitt andra kompendium/bok.

Vad handlar den då om?

För er som följt min blogg ett tag vet i vilken sorts situation som jag lever i för tillfället. Och tja, vad är bättre än att skriva om just detta. Jag kan verkligen känna det som jag skrivit idag och jag är nöjd med resultatet. Jag hoppas att insperationen inte sinar efter idag bara.

Så nu förutom att vara en arbetssökande så kommer jag även att försöka skriva ihop en bok som jag förhoppningsvis kan få publicerad. Jag har lite koll på indipendent förläggare och jag tror att detta kommer bli vägen jag förhoppningsvis kommer att få ut min bok på. Och jag hoppas verkligen att den kommer nå ut till folk.

Jag kommer nog att skriva om utvecklingen i framtida inlägg.

Over and out

Det finns många saker man kan vara rädd för här i världen. Skogsbränder, översvämningar, tunamis, jordbävningar och vulkanutbrott. Även om vi sitter ganska säkra från vissa av dessa fenomen i lilla Sverige så finns det en sak som skrämmer mig mest av allt, något vi inte riktigt kan förutspå och det är om något stort bestämmer sig för att krascha ner från himlen. För visst alla andra naturkatastrofer är läskiga i sig och de kan skörda tusentals liv och förstöra egendom för biljoner av kronor. Och visst vi sörjer detta och tycker att det är förfärligt. Men det går att bygga upp igen.

Men om något stort faller från himlen så kan det vara game over.

Vi har egentligen bara jäkligt tur i himlens lotteri.

Detta tåls att tänkas på ibland.

Over and out

Imorse började jag fundera på det här med morgon radio. Och det slog mig att de allra flesta program har tre programledare. Ta tillexempel Rix morgon Zoo med Roger, Titti  och Gert Fylking eller Äntligen morgon med Adam Alsing, Gry Forsell och Anders Timell. P4 morgon har även de entrio att vakna till. Det finns fler exempel på trios i radio som även visas via våra tv apparater så man får ta del av aktiviteterna som försegår på ett annat sätt. Där finns det Vakna - med the voice och Morgongänget från Göteborg.

Men är då trios the way to go?

Tydligen om man ska följa morgonradions utveckling. Varför är det då inte fler radioprogram under hela dagen som följer konceptet? Eller gäller detta endast för att få ett bra morgon radio program?

Nu har jag i alla fall vaknat och sitter med min koppkaffe.

Så, GOD MORGON.

Over and out