Det här med dieter.. Det finns många dieter där ute; soppdieten, viktväktarna, stenåldersdieten, Atkinsmetoden, Flygvärdinnedieten, South Beach-dieten, Blodgruppsdieten, Du är vad du äter-metoden, Grapefruktdieten, och den mest kända för tillfället; GI-metoden. Det känns som att alla runt om mig har fastnat i GI-metoden. Vissa går det lätt för och andra kämpar. Jag skulle behöva gå ner i vikt för mitt eget välmående, det ska jag inte sticka under stolen med. Men vilken av alla dessa dieter ska man egentligen tro på?

Och det som skrämmer mig en aning med alla dessa dieter är att allt känns ganska krångligt när man väl börjar läsa om de olika dieterna som finns där ute. Varför är det så? Det andra som slår mig är att det känns som att det är så himla dyrt att gå på en diet. För det verkar ju som att man måste vara med i olika forum som kostar pengar för att klara en diet och köpa en massa böcker där det står hur du ska lyckas. Och när man väl har nått sin mål vikt, då tänker de flesta ja, men det gör inget om jag fuskar lite nu. Visst ingen är perfekt men tanken på att äta en viss diet resten av livet är rätt skrämmande. Det har blivit mer fetma/övervikt i dagens samhälle. Detta håller jag med om till viss del. Detta ses som ett I-lands problem och vi måste ta tag i det. Men ska man verkligen behöva gå på en diet resten av livet? Det finns de som svär vid GI – metoden att det är det bästa som har hänt dem, men när jag här om dagen satt och läste om GI – metoden så kändes den ganska krånglig måste jag ju säga. Och jag tittade på Oprah här i veckan och då var det ett inslag om hälsomat. Om vi skulle stoppa i oss allt som alla experter tycker att vi borde äta så skulle vi inget annat än äta hela tiden. Och hur skulle man då se ut?

Och i ärlighetens namn jag har aldrig varit på en diet. För jag har fått höra att själv svält tydligen inte var en diet.

Hur börjar man då en diet? Jag tror att det är lite som att bestämma sig att sluta röka, man måste om inget annat ha inspirationen till att verkligen genomföra det.

Dr. Oz som medverkade i programmet hos Oprah menade att dessa så kallade detox dieter som vissa ägnar sig åt egentligen inte gör någon fysisk skillnad men de har en bra effekt och det är att de nollställer huvudet och kan i lyckade fall fungera som en språngbräda till att ändra sina matvanor.

Just nu känns som att Sverige lider av en viss GI hysteri. Bantning har mer eller mindre alltid varit på tapeten. Min farmor berättade om potatisspadsdieten som hon använde sig av när hon en gång för väldigt länge sen slutade röka. Men det mesta känns som jojjobantning och så kan man ju inte leva sitt liv. Kroppen behöver bränsle för att fungera på det ultimata sättet det är en självklarhet. Att undvika godis och läsk är det många som kör med och de tappar några kilon det är sant. Men vad har egentligen hänt med vanlig hederlig husmanskost? Har den bytts ut mot snabba kolhydrater?  När man bor i en storstad som jag gör så finns det en uppsjö av snabbmat till hands och det är lätt att välja dessa ställen för att det ska gå snabbt. Folk verkar inte ha tid att stå och laga mat längre trots alla populära matprogram som Den nakna kocken, Tina Nordström och Nigella. Varför? Jag tycker att det verkar lite motsägelsefullt att å ena sidan titta på matlagningsprogram som uppmanar en till att äta krämiga såser och å andra sidan följa dieter som säger att bröd är ett big no, no. Hur ska man parera sig genom denna djungel av vad man ska och inte ska äta?

Jag menar naturligtvis inte att dieter är en dålig idé för dem de funkar för, tvärtom mår du bra kör på det spåret. Men samhället bör även acceptera att människor är olika, vissa har inte bikini kroppen och kommer inte att få den än hur mycket de bantar.

Jag vet egentligen inte vad min slutsats blir mer än att jag står på ruta ett igen och funderar på hur jag ska bli av med mina extra kilon. Dietens vara eller icke vara - en faktor i mitt liv?