Till alla er som besöker min blogg av en eller annan orsak vill jag bara påminna om att jag har flyttat den till www.upinmytree.wordpress.com och där kan ni läsa om allt nytt. Det skulle vara mycket roligare om ni kommer dit istället då den uppdateras dagligen!

Nu har min nya bloggadress börjat sprida sig på nätet så jag tänkte att det var lika bra att jag la ut länken här.

Andie´s treehouse

Det är här jag bloggar nu för tiden så vill ni fortsätta att följa mina äventyr så är det alltså på den nya adressen!

Ni kanske undrar varför jag inte har bloggat här på några dagar. Orsaken till detta är att jag med bitterjuva kännslor nu valt att lämna bloggagratis.se

Inte för att jag inte gillar denna bloggvärd, och jag kommer fortsätta att rekomendera den till personer som vill börja blogga.

Men fear not... jag har inte lämnat bloggsvären utan bara bytt bloggvärd. För att följa med till min nya blogg så lämna en kommentar tillsammans med e-mailadress så skickar jag länken.

Nu har jag kommit igång att vara ute och gå igen. Och detta tack vare att jag har sällskap av min kompis och hennes hund. Det går lite lättare när man går och snackar samtidigt faktiskt och sparka boll med vovven.

Dagens promenad var ca en timme lång. Jag hade på mig min stegräknare men jag märkte idag att den var trasig. Det är ju mindre roligt men, men den var inte så jättedyr så det kan nog bero på det.

Idag har jag varit ute och gått på morgonpromenad med Zarah och hennes vovve. Det var trevligt att vara ute och promenera. Vi hann med att uppdatera oss om vad som hänt i våra liv på senaste. Vi har ju inte träffats sen jag var och hälsade på henne i hennes sommarhus på västkusten. Så det var ganska mycket som skett sedan dess.

Efter promenaden så gick vi hem till henne och där blev jag bjuden på måltidsersättnings drycken Modifast.

Tre smaker hann jag med att smaka av. Choklad som jag faktiskt tyckte var riktigt god. Den smakade lite som chokladpudding faktiskt. Och sen smakade jag även på vaniljen men den tyckte jag inte lika mycket om och till sist så fick jag smaka en varm variation nämligen Potatis och Purjolök. Den gillade jag också. Smakade lite som varma koppen faktiskt.

Och eftersom Chokladen och Potatis och Purjolöken inte var några av deras favoriter så skickade hon med mig dessa hem. Och det tycker jag var jättesnällt. Så nu hade jag tänkt att ta en sådan till frukost varje dag. Jag har ju sånt problem med att äta frukost. Men det kanske jag kan ändra på nu. För detta kan jag ju bara slurpa i mig utan att tugga. Och sen fick jag även med mig ett gäng påsar av Naturdiet av chokladsmak.

Så nu har jag tagit nya tag med både dieten och motionen. Jag har faktiskt slarvat en hel del på den fronten. Men nu ska jag fortsätta vara duktig.

Jag kom bara att tänka på detta nyss.

Varför hör man alltid detta när man är på middag hos släkten? Ta en portion till. Och när man tackar nej för att man åt sig mätt på den portionen man tog åt sig, då är det något konstigt med en?

Jag som några av er vet försöker gå ner i vikt för att min hälsa ska bli bättre och förhoppningsvis ska min rygg sluta krångla så mycket. Men när man ser till att inte över äta eller äta mer bara för att det är så gott även fast magen säger att den är full. Tackar nej, till en portion till då är det något som är fel. Jag fattar det inte, man äter ju så mycket så att man blir mätt varför ska man då trycka i sig mer?

 Detta tycker jag är konstigt.

Jag reglerar mina potioner så att jag inte ska bli överfull utan mätt så som man ska känna sig efter att man ätit. Varför insisterar då folk på att man ska ta en portion till?

Är det fler än jag som har funderat på detta? Vart kommer denna sed ifrån att folk alltid eller nästan alltid säger "ta lite till du".

Idagens Metro stod det så här i mitt horoskop:

Väduren tycks nu gynnas av en oförutsedd händelse. Bemöda dig lite extra i ett sammanhang.

Och nu vet jag vad den oförutsedda händelsen var. Idag när jag gick på stan så plockade jag upp ett ex av UNT- city. Jag brukar alltid plocka på mig gratistidningar när jag får tillfälle. I alla fall så stoppade jag den i väskan och tänkte att jag kan titta igenom den när jag sitter på bussen. Väl på bussen så är det en artikel om hur Uppsalaborna tycker om hur trygg staden är. Och där bland kommentarerna, där hittar jag en som jag skrev när jag besökte deras hemsida förra veckan. Så mina damer och herrar. Jag har blivit publicerad.

Detta gjorde verkligen min dag.

Det känns som att detta är ett återkommande tema på min blogg. Att folk inte kan bete sig som folk. Jag har tidigare skrivit om folk som vill skapa drama och jag har även skrivit om folk som beter sig som divor även fast de inte har någon legitim grund för detta beteende. Och sen har jag skrivit om folk som inte vågar stå bakom sina kommentarer med en mailadress eller bloggadress.

Och nu har jag haft detta inlägg inom mig ett par dagar men har inte lyckats formulera det förens nu. Varför är det så att folk blåser upp saker till något som inte ens angår dem? Varför försöker de skapa drama i andras liv? Har de inget bättre att lägga ner sin energi på? Om de nu tjatar om vissa saker berörande mig, varför lägger de ens sin energi på det?

Jag blir så less, det är väl ändå mitt liv för i helvete, låt mig leva det som jag vill.

Jag behöver inte bli tjatad på, det berör ju ändå ingen annan än mig!

Och jag kan tänka själv och veta hur jag ska gå till väga i vissa lägen i livet utan att någon annan ska lägga sig i det. Så låt mig slippa allt tjat!

Detta är klassiskt beteende av personer som vill lägga näsan i blöt och skapa något som inte finns. Och de vill helst stå i centrum på diva manér också.

Jag vill inte ha drama, jag behöver det inte för att känna mig speciell.

Folk snackar så mycket om andras problem för att de vill ha en till flykt från sina egna. Men sluta att använda mig i detta sjuka spel. Jag är inte intresserad!

Mitt liv är mitt liv och jag kan för fan sköta det själv (utan tjat och gnat).

Ta tag i era egna problem istället.

Jag förstår faktiskt inte vart det gått fel och folk inte kan bete sig som folk längre. Är folk så uttråkade att de måste ta till alla knep för att hålla sig sysselsatta? Lämna anonyma kommentarer i hopp om att de ska reta upp någon. Detta ger inget resultat hos mig även om de hoppas det. Jag har som jag skrivit tidigare bättre saker att lägga min tid och min energi på.

Men det verkar inte gå in hos folk. Jag undrar vart folkvettet har tagit vägen?

Varför kan man inte bete sig hövligt längre? Varför tror man sig tävla med människor mot deras vilja? Man behöver inte ha en ny glänsande hi-fi stereo bara för att någon annan har det. Man behöver inte ha hunnit klart med alla de stora livs besluten först. Och att dessutom sedan stressa på människor i sin omgivning för att uppfinna denna fantasi tävlig. Jag behöver inte tävla, jag vill inte tävla jag är lycklig som jag är, jag har funnit min inre ro. Har ni det än? Eller försöker ni fortfarande jämföra er med alla andra?

Idag blev jag för första gången på väldigt länge upp ringd av en arbetsgivare. Och samtalet kändes riktigt bra och jag hoppas att jag blir kallad till en interjuv.

Så äntligen efter så många iväg skickade ansökningar så är det någon som tyckte att det jag har att erbjuda är åtråvärt.

Detta har verkligen gjort min dag och nu återstår bara att jag håller tummar och tår.

Som många av er vet så har vi skaffat katter. Och jag tänkte att det var på tiden att ni läsare skulle få bekanta er lite närmare med dessa två herrar vid namn Vincent och Ataris.

Vincent är den äldre av de två. Han är helsvart med bruna ögon och spinner som ett tröskvärk så fort man tar i honom. Han är dock lite blyg av sig. Och när han leker så tar det ett tag för honom att komma igång. Favoritleksaken är bollar. Bland hans favorit sysselsättningar är att hoppa ner i badkaret och leka med den droppande kranen. Han tycker även om att välta omkull toaborsten. Men för det mesta vill han bara tulas och vara med överallt där man själv är.

Ataris är en helgul liten herre som gillar att busa och tulas. Han kan vara en liten huligan och lura storebror att hitta på hyss, samtidigt som han kan vara den charmigaste lilla katten du någonsin stött på. Ataris favorit leksak är en nyckelringsko som jag fått. Han gillar även att spinna och sova på rygg med alla benen i vädret.

Pojkarna tycker även om att vara tillsammans och busa och då kan de verkligen vara som ett par terrorister. Men de är ett par riktigt gulliga huliganer. Och jag är så överlycklig att vi fått hem de små trollen.

Vi har fått oinbjudna gäster på balkongen. Jag har de senaste kvällarna lagt märke till dessa småkryp som slingrar sig på vår balkong på kvällstid. Man ser dem aldrig under dagarna. Dessa äckliga småkryp heter tveskjärtar.

(bild lånad från Bioresurs.uu.se )

Jag vet inte vart de kommer ifrån och jag har ingen aning om hur man gör sig av med dem heller. Jag tycker bara att de är otroligt äckliga.

Om det är någon som har några förslag på huskurer för att bli av med dem så vill jag gärna ha lite tips.

Nu har Uppsala reggae festival slutat och efter sig lämnade dem en sedvanlig soptipp på campingområdet.

(foto av Rolf Hamilton för Unt.se)

Under årets festival så blev över 200 presoner misstänkta för narkotikabrott.  Och det mest omtalade gripandet som Uppsala polisen gjorde var artisten Sean Paul

(bild lånad från Aftonbladet.se Foto: ULF HÖJER) som greps på festivalen.

Och som jag tidigare skrivit om festivalens rykte blir det ju bara bekräftat när det uppdagas denna typ av nyheter runt tillställningen.

Det är ju tråkigt att en festival ska behöva bli förstörd för dem som verkligen bara besöker den för att de gillar den sortens musik. Men tyvärr så finns stämpeln redan att anhängare till reggae livsstilen också sysslar med drogor.

Själv är jag inte så jätteförvånad över antalet gripande eller att artister har åkt fast eftersom det är samma visa varje år. Och varje år går det samma rykte att "nästa år kommer inte festivalen att hållas i Uppsala". Men detta kan man ju inte tro på förrens det verkligen blir så.

Men nu när festivalen har rundat av sommaren så känner man vibbarna i luften att hösten är snart här.

Jag vet att Nintendo Wii kom ut för länge sen på marknaden. Men i afton var första gången som jag spelade med denna sortens konsol. Vi var hos svägerskan och hennes sambo och spelade lite och åt pizza.

Spelet som dominerade spelstunden var golf. Det var faktiskt rätt kul när man kom på hur man skulle göra.

(bild lånad av m3.idg.se/2.1022/1.117773)

Men när vi satt hos dem slog det mig att de som kommit på konsolen har tänkt till lite. Det är väl känt att data och tvspels generationen är väldigt stilla sittande, vilket med för många negativa egenskaper.

Men med Nintendo Wii så kommer man upp ur fotöljen och rör på sig. Visst man kan sitta ner och spela men det går inte lika bra då märkte vi.

Så skaparna har verkligen tänkt till och vill få spelarna upp och röra sig och det är ju jättebra.

Idag läste jag en artikel i Uppsalatidningen om hjälpen till hemlösa. Artikeln var skriven av Rolf Nilsson, Föreningen Stockholms hemlösa. Och jag ställer mig samma frågor som artikeln. Varför utgår all den hjälp som samhället erbjuder hemlösa endast på hjälporganisationernas premisser?

Var finns värdigheten i att behöva köa för att få ligga i en säng för natten?

Var finns värdigheten när man bär runt på sina personliga saker i en sopsäck?

Och varför talas det så tyst om landets hemlösa?

Vissa okunniga människor menar att hemlösa får skylla sig själva. Jag tycker att detta är fel. Man kan bli hemlös av flera olika skäl.

(Foto av Fredrik Sandberg/Scanpix, via länk Stockholms Fria)

Men varför tillåter socialtjänsten och andra myndigheter människor hamna i denna situation? Varför ger man inte stöd och samtalsterapi och andra saker till de personer som finns i riskzonen?

Varför arbetar man inte i förebyggande syfte när det gäller hemlöshet?

"Vanliga" människor får dåligt samvete runt högtider och skänker då gladeligen slantar till organisationer som är där för att hjälpa de utstötta och hemlösa. Och jag frågar mig varför har man inte detta dåliga samvete året om? Och varför blundar man så fort man ser dessa människor på stans gator och torg?

Jag försöker skänka några slantar när jag går förbi de människor som står utmed gågatan med sina bössor. Vare sig det är en högtid eller inte.

Ett enkelt Hej gör mycket för alla människor. Så istället för att ignorera dessa människor. Säg hej, man kan ju börja med något så litet som det.

Den senaste tiden har jag råkat ut för att få flera konstiga kommentarer till min blogg. Dessa har jag inte publicerat eftersom jag tycker att personer som är anonyma och inte kan stå för vad de säger med en egen bloggadress alternativt mail adress inte ska lämna kommentarer.

Och visst tittar ni igenom alla mina kommentarer så se ni säkert att några har sipprat igenom mitt filter, detta pga att jag känner personerna eller tycker att det som de skrivit varit bra.

Men nu på senaste har jag fått konstiga kommentarer och senast idag och du vet säkert vem du är din mutter.

Redigerad notis: Om du nu vill kommentera eftersom du tydligen läser min blogg varför vågar du då inte lämna ut en adress eller mailadress? Det är kul att du läser men våga stå helhjärtat för dina kommentarer.

Och jag är inte ensam om detta fenomen tydligen; läs inlägg som mina vänner och bekanta har skrivit om ämnet.

Jag tycker det är lite tragiskt att personer kan kommentera en blogg utan att egentligen stå för vad de skriver.

I de bloggar som jag lämnar kommentarer så lämnar jag alltid ut min bloggadress så om bloggaren vill höra av sig till mig så finns det en möjlighet. För jag STÅR för det jag skriver i en kommentar. Men det finns ju tydligen de nötter där ute som inte vågar göra det.